en blogg

en blogg

tove leffler

------------

Pomocy!

WarszawaPosted by tove Mon, June 01, 2009 21:01:30
Jag mötte tre glada tjejer utanför Warszawas universitet i morse.
Här är alltså Gorzka, Olga och Marja. De uttryckte sig klart om kyrkan och historien, men sa samtidigt att de inte trodde på Gud, inte mindes kommunismen (om de ens levde..?) och ändå kände sig väldigt polska. Och europeiska.
Sedan tog jag mig till Krytyka Politycznas kontor och träffade Slawomir Sierakowski. Hoppas det är okej att jag röker inne, sa han när jag slagit mig ner på hans överbelamrade kontor. Det är förfärligt i Sverige för rökare, log han. Jag hann inte svara. För honom, som vänster, är det största och tyngsta arvet från kommunismen omöjligheten att ha ett socialistiskt parti - eller ens diskutera socialism offentligt. Polen är ett land fullt av hypocrits. Något de flesta jag snackat med betonat. Om det kommer från kyrkan och dess dubbelmoral eller vanan av att dölja saker och aldrig prata öppet under kommunismen, är oklart. Men de jag träffat verkar övertygade om att man säger en sak och gör en annan. Som om det skulle var polskt? Mänskligt, trodde jag?
Det sa förresten Slawomir också: Jag tror inte på identiteter. Jag tror inte på andar eller spöken heller. Men han tror på ett framtida socialdemokratiskt parti i Polen.
Lagom till himlens portar öppnade sig och jorens åskväder drog in över Warszawa anlände jag till Jadłodajnia Filozoficzna - en independentklubb som drivs av Maciej Wysocki i västra Warszawa. Han hade inte mycket gott att säga om Polen och kalalde till och med polacker (förytom hycklare) ignoranta och ansvarslösa. Men när jag stängde av bandspelaren sa han att man som polack ändå har fötterna både i öst och väst, och det är något vackert. Han sa också att det är svårt att prata om en polsk identitet, då Polen måste vara ett av de samhällen som förändras snabbast i Europa just nu. Man är en sak i dag och en annan i morgon. Den rörliga identiteten fortsätter att jäcka...Sedan skrämde han upp mig rejält genom att säga att en timme i Budapest för att byta tåg och köpa biljett var väldigt lite. Väldigt långa köer och svårt att hitta, sa han. Jag tänker att i värsta fall får jag bara ta ut sjukt mycket pengar och be att få betala på tåget. Det funkar inte att jag missar det! Jag har massa interjvuer bokade under torsdagen i Sarajevo.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post119

Johannes P.

WarszawaPosted by tove Sun, May 31, 2009 17:41:17
Just det, i gamla nya stan hade det förresten en utställning om påven Johannes Paulus II. Jag vet inte vad det är de firar - fyra år sen han dog? Eller nåt.Det finns ju ett helt torg här till hans ära också och en gata. Det säger en del om hans ställning i det här landet. Marta berättade i går att till och med hennes pappa, som inte alls är religiös gick på minnesceremonin över honom i Warszawa. Och i dag när ajg pratade med lite folk utanför en alternativ teater i Lazienkowskiparken nämnde alla att del av den polska identiteten var religionen. En tjej som hette Justina sa till och med att religionnen var en del av den gemensamma Europeiska identiteten. Vi firar ju samma helger: påsk och jul och så, sa hon. Jag nickade och tänkte att på tisdag åker jag till Bosnien. Vet inte hur mycket påsk muslimerna där firar. Vet inte heller hur mycket jul alla judar i Europa firar. Eller hur mycket jul jag brukar fira.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post118

Wellnesscenter 31sr floor

WarszawaPosted by tove Sun, May 31, 2009 17:31:35
I går var en dag av ösregn. I dag var en dag som började med 23 grader och sol. Sen kom åskan och jag fastnade på Centret för samtidskonst i Ujazdowski-slottet i två och en halv timme. Iofs inte en oangenäm plats att fastna.
I går försökte jag köpa biljett från Budapest till Sarajevo på Warszawas central. Det gick inte alls. Men! vilken cool station det är. Den ser minsann inte ut som tågstationer i resten av Europa.
Jag som hade börjat tro att tågstationerna vad det som förenade oss Européer - rent estetiskt. Så var alltså icke fallet. Här tillämpas en helt annan slags arkitektur. Inga korslagda stålrör i taket här inte.Smakfullt.
Jag har dock förståt att min naiva fascination för kommunistestetiken inte tas så väl emot här. Allt jag älskar förbehållslöst, ger Warszawaborna som minns tiden innan 1989, rysningar.Som t ex Kulturpalatset. Min pappa var där 1975. Nu är jag här.
I går gick jag runt i warszawa nya gamla stad, det är ett märkligt ställe. Känns lite som Disneyland, typ. Det var i alla fall livat och anordnades någon form att konsert för världen barn eller vad det var. Jag gick hem till hotellet och somande i stället. Tur var ju det, för då vaknade jag tidigt så jag kunde utnyttja hotellets wellness-center på våning 31. Helt själv gick jag på bandet i arla morgonstund och såg solen stiga över Warszawa. Helt min smak. Sedan promenerade jag alltså till Konstmuséet i det gamla 1600-talsslottet som byggdes av Sigmund III Vasa men brändes ner av en svensk armé några år senare. Nu härbergerar det alltså samtidskonst. De visade bland annat videoverket Western Union: small boats av Isaac Julien, som jag gillade mycket faktiskt. Väldigt effektfullt (kanske lite för övergjort ibland, men på det stora hela ett bra videoverk) och dessutom med ett mycke viktigt budskap. Handlar alltså om de afrikaner som försöker fly till Europa med båtar och drunknar på vägen. Ett nog så brännande ämne i min research också. I morgon ska jag träffa Dorota och Slawomir på Krytyka Polityczna (Politisk kritik) och då ska vi prata om det här med Fort Europa, bland annat.
För övrigt köpte jag fantastiska kål- och svamppiroger som take-away som jag åt samtidigt som jag redigerade klart reportage från Rom och Berlin. 16zl för 10 stycken var ju billigt! Och gott. Men den där köttsåsen man får till?Kan någon förklara den för mig? Här har den stelnat lite, men som varm är den flytande. Sedan inser man att det bara är fett och kött...

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post117

Cześć

WarszawaPosted by tove Sat, May 30, 2009 12:56:16
Ett litet missförstånd i går gjorde att jag möttes av stora förvånade ögon när jag ringde på dörren hos organisationen Campaign Against Homophobia. Nej, förklarade Robert, Marta Abramowicz är ledig i dag. Men jag skulle ju träffa henne, jag har tom mail där allt är beslutat försöker jag, fumlar fram vår överrenskommelse. Robert ringer och jag får prata med Marta som trott att jag skulle ringa och bekräfta också. Hon är hos sin mormor på landet, så vi får skjuta upp mötet en dag. Jag strövar runt lite på en av mängder av gallerior som ligger i Warszawa. Denna heter Golden Terrasses och är enorm. Bra, för det regnar. Lite trist, för utbudet är mycket bekant. Samma snabbmatskedjor och samma klädkedjor som i resten av Europa. Med några få undantag.
Klockan ett beger jag mig till Institute of National Remembrance som ligger i Warsaw Trade Tower - enligt vissa Warszawas högsta hus, högre än Kulturpalatset. Det ligger på Chłodna - en annars ganska deppig gata, men med ett fint litet bageri i alla fall.
Jag ska träffa Jerzy Eisler, men han har brutit lårbenet och befinner sig därför som konvalecent hemma. Jag möts i stället av en av hans kollegor som heter Monika. Jag förundras lite vöer utsikten över Warszawa från 28de våningen i det enorma huset, innan jag och Monika och chauffören Pjotr (som inte pratar engelska) tar en av organisationens bilar ut till Jerzys hus i ett grönt område i södra Warszawa. Han är lättad över att jag inte är tv, då han inte vill visa sin handikappade kropp på bild. Jag beundrar grönområdet, bjuds på te och sedan börjar vi intervjun, på franska den här gången. Jerzy pratar om hur en mentalitet från kommunisttiden frotfarande finns kvar hos många polacker. De är lata och tar inget ansvar. Sedan kommer han in på distansen från/till Europa och att den kommer att finnas så länge som Europa inte erkänner kommunisttiden och förtrycket som en del av "sin" historia på samma sätt som nazismen. I dag är det "öst-historia" och inte del av det europeiska arvet. Det gör Jerzy upprörd. Han tycker inte att de katolska värderingarna är påtagliga i samhället och ser inte mycket antisemitism (en åsikt som starkt emotsägs av Marta som jag träffade i dag) - de flesta judar behandlas bra idag. Å andra sidan, ser sig inte judar som judar, fortsätter han. Man praktiserar inte judendom. Och kanske säger det mer om hur närvarande antisemitismen är. Annars är historien den starkaste delen av den polska identiteten - inte samtiden. Säger Jerzy.
I bilen på väg hem pratar Monika om vilken stor föränding det var när kommunismen föll och Polen blev ett eget land. Hur det blev färg och gick att handla utan kuponger. Hur man fick det bättre, men å andra sidan måste man jobba i dag - det behövde man inte på samma sätt på kommunisttiden. Hon förfasar sig också över Warszawa och allt byggande. Ingen planering, bara bygghysteri, säger hon. Ingen vacekr stad.
Vi stannar utanflr mitt hotell som ligger vid Kulturpalatset och jag säger att det ändå är en cool byggnad. Hon rynkar panna, tycker du? Jag skulle bara veta hur omdebatterad den är. Folk vill riva den. den påminner för mycket om Stalin och den tiden. Sen frågar jag var jag ska äta och blir tipsad om food-courten högst upp Golden Terrasses-gallerian.
Jag avslutade gårdagen med att titta på Welcome to Sarajevo. En härlig treat.
I morse mötte jag Marta Abramowicz i lobbyn till mitt hotell. Hon gav en till stora delar annan bild av Polen än pofessor Eisler.
Att vara homosexuell i Polen är ingen lek, även om det är lättare sedan tvillingarna slutade. De katolska värderingarna är fortfarande enormt starkt fästade i det polska samhället, sa Marta. Mycket beror det på ett katolska kyrkan alltid stått för motståndet och representerat det polska emot Österrike-Ungern, emot Tyskland, emot Ryssland, emot kommunismen. Men det bidrar också till konservatism, intolerans och dubbel-moral. Enligt Marta är antisemitismen enormt påtaglig (kanske inte öppet - men i varje del av samhället), som exempel tog hon de som fått medaljer för att ha räddat judar under andra världskriget. De vågar inte berätta om dem, då blir det uteslutna ur sin community. Fortfarande. Så mycket för den toleransen.
Hon pratade om polsk stolthet, polsk offer-roll och skam för att förknippas med allt det konservativa och tråkiga som Polen står för. Marta med Madonna och Kulturpalatset i bakgrunden

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post116

22nd and counting

WarszawaPosted by tove Thu, May 28, 2009 23:16:44
Jag bor alltså mitt i Warszawa Centrum på 22dra våningen! Jag vet att bilden inte är så bra, men det ösregnar och jag vågar inte öppna fönstret och stäcka ut kameran. I alla fall gör det reklam för Madonnakonsert på huset mittemot och det känns ju passande.
Jag är ju uppenbarligen dum i huvudet och trodde att de hade Euro i Polen. Tågade iväg till bankomaten för att ta ut pengar och tog ut - vad jag trodde var - 100€. Alltså 100 zl. Motsvarande ungefär 250 spänn (eller 240 - vet inte riktigt). I alla fall var det bara trycka in kortet igen och ta ut mer. Oavsett insåg jag att jag inte hade en aning om vad en zl står i och hur mycket jag skulle betala för t ex taxi in till hotellet etc (i ösregn och sen timme kände jag att buss just nu inte var ett alternativ). Jag grep en kille, visade hotell och adress och hoppades på det bästa. Taxametern stod på 4 när han plcoakde upp mig och slutade på 42 zl. Jag betalade och tänkte att det här kan vara 30 spänn eller 600 spänn - jag har ingen aning. 500 var maxbeloppet att ta ut på bankomaten, så utifrån det kunde man väl anna något.
I alla fall - efter efterforskning - kändes inte 100 spänn för taxi från flygplatsen så jobbigt. Här är stora breda gator, stora höga hus och jag bor precis vid Kulturpalatset. Ashett. Förutom regnet känns Warszawa alltså mycket mycket bra. Precis som jag gillar't. Internet på rummet dessutom. I morgon ut och göra stan - eller rättare sagt ut och göra två intervjuer.


  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post115