en blogg

en blogg

tove leffler

------------

10-talet

politikPosted by tove Mon, February 15, 2010 12:16:41
Utsikt från Google

Det är ju tämligen usel uppdatering på den här bloggen. I alla fall håller jag just nu på att klippa intervjuer om mediernas och framför allt journalistikens framtid. Hur kommer den att utvecklas i ett samhälle mer och mer präglat av det som i dag kallas social medier (i framtiden kommer de kanske rätt och slätt att heta medier som alla andra). Begåvade människor som Hanna Stjärne och Anders Mildner figurerar. I samma veva läste jag en artikel i New York Times om vilka artiklar vi länkar till ett skickar vidare till våra vänner. I motsats till vad man kanske skulle tro skickar vi inte vidare artiklar med trigger words som sex eller död eller kanske schock, utan snarare artiklar med positiva än negativa ämnen och gärna långa och intellektuellt utmanande artiklar. Vad vi klickar på i en tidning verkar således inte vara samma sak som det vi e-mailar till vårt nätverk. Är det då så att vi egentligen har mer sofistikerad smak än vad cyniska mediechefer och redigerare trott i alla år (när de suttit där på natten och formulerat utmanande rubriker som porr-attack eller döds-sex)? Eller, snarare, så att vi i dag och framöver hittarnya sätt att bygga vår persona på. Om vi under 00-talet köpte vår identitet (vad vi åt, vad vi lyssnade på, vad vi hade för kläder), kanske vi på 10-talet snarare bygger identiteten genom vilka artiklar vi skickar vidare, vilka inlägg vi länkar till i vår twitter, vad vi skriver på facebook och vilka listor vi gör på spotify.
Jag klickar gärna på Höglund-gate men jag skickar vidare en Guardian-artikel som djupanalyserar tv-mätningar i relation till modeprogram och nyhetsshower. Eller en lång intervju med Martin Giles på the Economist.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post147

två fel gör ett rätt

politikPosted by tove Fri, December 12, 2008 22:03:04
correction:
knarket och hemlösheten slår urskillningslöst i san francisco. där råder jämlikhet och jämställdhet. etnicitet, oviktig.

i hörnet divisadero och oak street däremot råder förvånande homogenitet. där står varje morgon vid åtta, män med latinamerikanskt ursrpung (nästan bara - talandes spanska) och väntar på ett dagjobb. om du behöber någon som lagar något åt, bygger nåt, fixar nåt, kan du där plocka upp din arbetskraft. varje dag står de där. det finns ett till sånt ställe: mission och casear cahvez.
även om knarket inte sållar bland sina offer, gör arbetsgivar det. den fasta heltidsanställningen den får inte vem som helst.
för de utslagna i golden gate park, har det gått för långt. där är ett jobb inte ett alterntiv längre. den unga kanske sökte någon form av lycka här någon gång. längre västerut kommer du liksom inte, det var ju här de skulle bli top of the world. de äldre är vanligtvis krigsveteraner.
berlin är sannerligen en vandring genom en viss form av skitig nutidshistoria, men en vandring i san francisco är en vandring genom en helt annan del av den, och på många sätt är den ännu skitigare. den skördar fortfarande så många offer och har inte nåt erkännandet ännu, känns det som. alltså slaveriet, azketh-utrotnigen, kolonialismen - alt har du där, bara du skrapar lite på ytan.
i berlin försöker de dölja det. här är det in your face - hela tiden. inte ens hyfs att skämmas.


  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post44

the laundromat and how i hate myself

politikPosted by tove Fri, December 12, 2008 04:18:44
morgonen i san francisco var makalös - igen. vissa kanske tröttnar på "vackra" bilder. well, scrobbla förbi det i så fall.
Blog Imageklockan är kanske halv sju här, solen håller just på att gå upp. nöjligtvis syns det inte, men färgen på himlen var de som i modesammanhang kallas typ klein-blå. helt magiskt.
jag satte på mig nya skor (som ni inte får se, eftersom jag fick panic i går och inte vågar lägga ut bilderna. det här är ingen modeblogg, jag gör inga dagens och sheit. inte ens om det handlar om info till de de åtta som läser här) och vandrade bort till golden gate park.Blog Image
san francisco är th city of SUVs. det syns inte här, men shit det syns på min gata. här ville jag ändå mest föreviga träden. bilarna kom liksom på köpet.
Blog ImageBlog Imagedet blev just medan jag var ute. så här ser alltså golden gate park ut. hyde och central kan slänga sig i väggen, vill jag säga (orkar inte ens nämna typ... humlegården? eller hagaparken?).
jag kom hem och skrivandet ville inte infinna sig, så jag gick ner och satte mig på martha's på 24th (där de har bänkar ute i solen och där man kan köpa en spenat-bagel med hommous på stället bredvid och sin kaffe hos dem). satt i solen. allt var toppen. läste och anteknade saker jag måste lägga till och inte glömma. så kommer hon, mitt dåliga samvete (visade det sig). rågar om hon kan sitta bredvid mig? ja, visst det går bra (flyttar på väskan och sjalen och jackan lite). först skratar hon högt medan hon läser tidningen (det är alltsåinget fel med det). sedan börjar konversationen med mannen bredvid.
"how is the weather in southern france?"
(with some kind of french accent) "it's pretty much like here"
"but when does it start to get warm there? i want to go to europe, but i want to wait til it gets warm. how is paris?"
"paris is cold now. do you want to go now?"
"i've got two years free, but i think i'll go to india first, for a couple of months, til they get their monsoons or whatever."
"two years, now i'm getting curious."
"well, let's say i've got an income."
"okey."
"and i want to go where it's dry".
"india is pretty big."
"yeah, know, i'm going to this place called the golden triangle."
"they've got a lot of gold in india, don't they?"
"yeah, i'm surprised the chineese haven't gone there to clean the country of gold, as they do here."
"do they?"
"yeah, didn't you now, they are the ones coming here stealing?"

ungefär här gick jag. obehagligt påmind om min egen resa till mexiko (jag vill ju bara åka dit det är varmt).
bara några minnuter senare (efter klättringen upp till mitt hus - typ 1 km i 90 graders vinkel), går jag till närmaste laundromat, för att tvätta. möts av två kinesiskor, som har tvättomaten. jag frågsr hur man ska göra (eftersom jag inte är så van, inte så vanlgt i sverige), den ena pratar inte engelska, men den andra hjälper. de har ett barn med i lokalen. jag inser, med det du tjänar på en tvättomat kan du inte placera ditt barn på daigs som kostar över 10 000 kronor i månaden (vilket de gör här,se tidigare inlägg från typ mars). han får hänga med morsan på jobbet. samtidigt som det står skyltar om att barn inte får medtas och springa i lokalen kör denna lilla pojke runt runt med tvättkorgarna, rally i lokalen mellan tvättmaskinerna.
jag tvättar mitt, går hem till min fina lägenhet där det ligger nyinköpta böcker om mexiko. svår känsla att beskriva.
Blog Imageendera kan ni tänka bort trådarna, eller så kan ni tänka att de är ganska fina. dimman är alltså inte photo shop, som ni förstår.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post43

jesus christ super star

politikPosted by tove Thu, December 11, 2008 07:20:38
konstig grej bara. jag kollar på the passion of christ (tror jag att den heter, den där jesus-filmen av mel gibson) och han har ingen trasa över xxx när han hänger på korset. man ser ju inget -mind you it's america - men ändå har han vita märken efter badbyxor/kalsonger.
om man nu vill göra det autentiskt, tror jag ändå att han endera hade lite skynke eller inget alls, men i alla fall inte små vita strek efte hanky panky badbyxor.

jaja, det var inget viktigt.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post42

proposition sex

politikPosted by tove Tue, December 09, 2008 04:28:49
jag har varit och sett filmen milk på castro theatre på castro street. jag skrev om honom tidigare. mer info finns på wikipedia (obs, inte på den svenska versionen, det kan någon som har tid och lust ta tag i). 27 november 1978 mördades han och dåvarande borgmästaren.
castro theater är en gammal biograf, högt upp, guldtak, guldlampa och gulddekorationer på väggarna. när vi kom in satt en man längst fram och spelade orgel samtidigt som det visades bilder på harvey milk, på gay parader etc.
filmen är gjord av gus van sant. jag älskar ju honom (som vi som läser här vet)! nu var det här rent filmiskt nte det intressantaste han gjort. men sean penn gör en srålande insats. och det är så svårt att hålla sig för gråt, särskilt när man heter tove leffler. plus att det var så sjukt mätkigt att sitta där, med samma gata utanför som filmas sätndigt, samma karaktäristiska castro-skylt som syns på bilderna syns tydligt varje morgon när jag går nerför den gatan. på slutet, när alla vet precis vad som ska hända, är det som en kör av snyftningar runt mig. de visar den enorma parad som vandrade nerför castro street kvällen efter att han mördats. hela gatan. helt full. hundratals, på den gatan som jag sedan står, rödgråten. fortfarande hulkande.
klockan är kvart över sex. nästa föreställning börjar sju och kön för att komma in går redan ner till kvarterets slut. då hade filmen premiär den 26te november (nästan exakt 30 år efter hans död). de håller inte ljus, förstås, men de står där, samma backe, samma gata, och samma castroskylt.
innan filmen började kom en man fram och raisade pengar till någon form av memorial för alla hate crimes som sker i usa - minst en homosexuell mördas var 20de dag i usa. hur mycket jag än hatar sånt (alltså inte den goda saken, men hela charity-skiten där all välvilja är godtycklig och att själva faktumet att han samlar de här pengarn just i castro och just efter den här filmen gör att de kan bygga de där minnesmärkena, stödja homosexuellas rättighter. sedan då? eller annars? det får/bör/ska inte vara beoende av snyftig film av van sant) tror jag att han gör det smartaste draget. behållaren var så full med dollarsedlar när jag kom ut att min knappt fick plats. det går inte att värja sig.

ändå, jag vet. de har precis röstat nej till att homosexuella ska få gifta sig. undrar vad harvey sagt om det? hans love of his life dog i aids. det traumat slapp han i alla fall uppleva.

jag vet inte vad ajg hade tyckt om den här filmen om jag sett den någon annastans. kanske inte? men jag tycker om att den går upp, jag tycker om att sean penn gör rollen och jag hoppas hoppas hoppas att den får någon jävla oscar, bara för att det är så viktigt att de här historierna aldrig glöms och att det här landet måste fatta att man inte kan hålla på och förbjuda fok som vill gifta sig att göra det. land of the free? or land of the rich and famous (and ganska free, om du är rich and famous vill säga).
och gå och se den. det är antagligen det mest lättillgängliga van sant gjort. samma tema dock. mycket snygga män i lite eller inga kläder. det är han bra på.

Blog ImageBlog Image


  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post38

google tour

politikPosted by tove Fri, March 14, 2008 22:04:19
Blog Imagejag är på google och väntar på att eitan ska ge mig en "google-tour".

det käns väldigt mycket som mitt gamla universitet i london. befinner mig också på det som kallas main campus. de flesta osm jobbar här och går runt ser ut som de är någonstans mellan 17 och 35. i varje rum finns kyldiskar med fantastiska naked-smoothies. h mötte mig och frågade om jag ville ha mexiaknsk mat, eller vegan-mat eller något annat. du får äta hur mycket du vill av precis vad du vill. sedan fick jag göra mig min egen latte. allt är lite barnsligt färgglatt, som soffan jag sitter i som är knallgrön, bordet osm är rött och alla parasoller utanför som också är röda och gröna, menäven blåa och gula. mitt på gården står dessutom ett stort dinosaurie-skelett. telefonerna finns i små låtsastelefonkiosker och i palmen bredvid receptioenen hänger två rosa plastflamingos. har hört att det ska finnas ett bollhav.
man undrar lite hur gamla de är som arbetar här. elleer vilka de är. oroväckande många bär de svarta googl-tröjor som man tydligen fåt gratis när man börja.
- du kan äta allt din mål mat här - frukost, lunch och middag, berättade h. han berättade också om "the 15lb google weight-gain" som alla som börjar här får som en extra bonus. men nu har det bytt ut alla chokladbitar, kakor och chipspåsar mot frukt, healthy smotthies och serial bars. som för barn alltså. frukt är godis.
eller som en kommunistisk stat. vi erbjuder det vi vill att våra medborgare ska äta. inget fel med det, anser ju jag. men det förvånar mig hur ofta usa eller extremt marknadsstyrda platser eller länder, påminner om kommunistiska stater. jag vill säga till dem: men hey, you know, that's exactly what marx said. övarvakningen, kontrollen, styrmedlen och bonusarna. det är precis som på kuba - fast lyxigare. och jag tror inte du straffas med döden om du yppar något du inte borde. men jag vet ju faktiskt inte. och på en större nivå - alltså nationell - så är det faktiskt så.

google alltså, som en liten mini-kommuniststat.

väldigt platt organisation säger de att det är.
Blog ImageBlog ImageBlog Image
play-groundestetik

  • Comments(2)//blogg.toveleffler.com/#post16

new york bref

politikPosted by tove Wed, March 05, 2008 16:46:24
Blog ImageBlog ImageBlog Image

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post9