en blogg

Sista dagencapri

Posted by tove Mon, April 26, 2010 22:01:34

Mitt sällskap har slocknat bredvid mig på sängen. Jag kör hårt med honom, tydligen. I alla fall har vi haft fortsatt enastående dager. Fyllda av allt sådant som man väl egentligen inte ska locka med. Det kan bli för mycket. I går var en förmiddag av jobb. Jag skrev klart first draft! Sedan gick vi bort och åt fantastiskt på Migriala, samt tittade på havet innan vi tog den långa, vindlande stigen upp mot Monte Solare. Inget för höjdrädda. Men o, man kan inte annat än oa åt utsikten.
Blog image
Vi kröp alltså fram mot kanten, låg och tittade ner och hisnade oss. Tittade på fåglar, orkidéer, havet och annat. När vi kom hem lagade vi middag och käkade hemma.
I dag jobbades det på förmiddagen, men inte för mig. Jag låg högst upp i trädgården och kollade in Ischia samt läste Extraordinary women. Enastående underhållande bok och rap-tjäftade lesbiska damer på Capri anno 1910-talet typ. Dialogen är något utöver det vanliga och mitt manus känns troftigare än någonsin. Men så heter jag inte Compton MacKenzie heller. Och mina rollfigurer innehar inte namn som Rosalba, Aurora Freemantle eller Giulia Monforte.
Vid lunch gick vi och kollade in Axels hus, tog sedan bussen ner till stan för att titta på Diefenbach-utställning, men den var stängd på måndagar så det var väl dagens fail då. Åt "världens godaste glass" igen, gick nerför Krupps väg. Tydligen har de rika familjerna på Capri i stor utsträckning tjänat sina pengar på att de lät sälja sina söner till Herr Krupp. O, so filthy so filthy. Man måste ändå älska denna ö.
Vi klättrade nerför en stig och badade vid otroliga klippor som vi endast delade med ett gäng nudister. Härligt på alla sätt. Vi badade och simmade i turkosblått vatten #lifeisgood etc. Sen åt vi sen lunch på en taverna i Marina Piccola innan hemresa och däckning.
Förlåt för väldigt trist och pliktskyldig rapportering. I morgon far vi till Rom, sedan vidare med flyg hem (eller ja, till Gbg dårå) på onsdag. Det känns nästan bara trist, men på ett sätt väldigt roligt.

Quick reportcapri

Posted by tove Sun, April 25, 2010 13:32:24

Allt är fortsatt toppen. Några dagar av mindre förutsägbart väder (regn, storm och lite av kyla). Men jag har Sverige-besök och hinner därför inte uppdatera här. I går var jag på mitt ... ja, jag har nu tappat räkningen på min Villa Fersen-besök, men det var i vanlig ordning fantastiskt. PÅ kvällen köpte vi äcklig hämtpizza och tittade på en Herzog-film. Det är väl då man bor på ett ställe? Planen är som följer: Vi åker till Rom på tisdag och tillbringar en dag där innan jag flyger mot Gbg och Johan mot Stockholm på onsdagen. Ofattbart märkligt att lämna. Känner mig gravt missanpassad till ett liv i Stockholm. Men det är väl som det brukar, så fort man är tillbaka känns det som man aldrig varit borta. So sad so sad.
Vänner för livet etc etc har jag i alla fall skaffat mig, känns det som. Nu ska jag locka arbetsmyran bredvid mot lunch. Blog image

Oförskämt orättvistden kärleken

Posted by tove Wed, April 21, 2010 16:27:46

I dag har jag fått två helt enastående bra besked. Ett superkul jobb damp ner och sedan fick jag reda på att Månadens Bok kommer ha Den Kärleken i sitt Juninummer - stort! Ojojojoj. Det betyder, om det inte framgick, att någon, som inte är mamma eller Ylva eller andra högst partiska typer, har läst manuset och inte tyckt att det var så uselt att boken borde brännas pronto.
I går hade vi dessutom en helt sanslös dag, där vi promenerade till Arco Naturale.Blog imageDå promenerar man alltså först nerför Scala Fenicia, det är typ 300 meter. Sedan promenerar man upp till Capri Centro och sedan vidare till östra delen av ön. Ofattbart vackert, världens bästa Insalata Caprese (som kan ha haft med omgivningen och utsikten att göra) och sedan en helt otrolig väg utmed kusten tillbaka mot Capri Centro. På vägen stötte vi på grottor, skogar som liknade regnskog samt Villa Malaparte. Blog imageDet är nu mitt alternativ till sommarhusinköp om Villa Fersenprojektet av någon anledning skulle haverera. Eller bli för dyrt (dock osäker på om detta lilla fascistpalats går på så mycket mindre än 70 miljoner. Verkar dessutom inte vara till salu, men det kan man ju lösa. "Allt har ett pris", som vi brukar säga i Kullavik). Sedan kom vi fram till Faraglioni-klipporna, där vi badade.Blog imageEller vissa av oss badade. Andra var så kallade fegisar/badkrukor. Men jag är ju ingetdera så... Bildbevis finns men det är inget jag tänker lägga upp här. Där drar jag gränsen. Vi promenerade vidare och kom fram till Capri där vi köpte "världens godaste glass" (citatet kommer från Ingrid). Hon tog sedan buss hem medan jag, Anders och Håkan gick upp till toppen, förbi lilla klostret Santa Maria a Cetrella och hem. Jag fick Håkan att bära min väska nästan hela vägen upp, men i stället för att hyllas för min slughet kallades jag Prinsessan på ärten! Ovärdigt.Blog imageBildtext: Anders (som badade), Ingrid och Håkan (som inte badade) spanar upp på den topp vi alldeles strax ska bestiga. Jag lite lättare packad än de andra.

När vi kom hem var jag, trots min lathet vad det gäller väskan, så trött att jag knappt kunde stå. Hade faktiskt, min you, sprungit på morgonen dessutom. Vi gick och åt pizza på ett fotbollsställe och såg Zlatan göra bort sig och dra skam över det svenska släktet. Bättre att gå hem och sova. Han borde stannat i Inter, det har jag alltid sagt (i den mån jag sagt något).
I dag sovmorgon, bra skrivande och två väldigt roliga besked dårå. Nu ska vi strax få höra Bertil hålla föredrag med det inbjudande namnet: Resor i Floras Rike. Jag tror och hoppas på bubbel dessutom.

Tillägg: Jag är ju domedagsprofet, så jag har redan börjat förbereda mig på "straffet" eller "katastrofen" som måste slå till nu när allt rullar på så osympatiskt bra.
Det skulle ju kunna vara att min vän som ska komma fastnar i askan. Men jag tycker mig kunna avläsa att han, på ett proffsigt sätt, nu kolla tåg-möjligheter. Kanske inte ens det alltså.

God smakcapri

Posted by tove Sun, April 18, 2010 15:00:57

De har så smakfulla varor inne i Capri.Blog image

Blå grottan och turbotruppencapri

Posted by tove Sun, April 18, 2010 11:34:02

Jag och Ingrid har nu börjat anpassa oss till tanken att vi blir fast här. Ingen kan komma till Capri, ingen kan komma härifrån. Vi blir San Micheles sista stipendiater, vi startar ett litet kollektiv här. Turismen kommer att dyka, alla priser rasa och jag kan köpa Villa Fersen för en spottstyver. Faktiskt går det redan att märka av askmolnet i den strida ström av turister som ständigt väller in över ön. Inte lika strid. Amerikaner och japaner är dock fortfarande oberörda, men tyskarna och engelsmännen nu mycket rara på Capri.
Vi har haft dagar av sol vilket varit förödande för min arbetsmoral. Men bra för själ och hjärta. Och min bränna dårå.
I fredags promenerade vi till Grotta Azzurra. Där var helt tomt och mycket off season-stämning. På ett härligt sätt. Vi doppade fötterna i det tokblå vattnet. Båtarna som man akn ta in i grottan var inte sjösatta, så vi la oss i stället på en klippa och njöt av solen, spanade upp mot de knivskarpa klipporna som skjuter 600 meter upp ut havet. Det är en ständig dramatik. Ständigt hot, på något sätt. Blog imageAlltså vattnet är overkligt blått, men det går, på riktigt inte att få fast det på bild. Ni får tro mig på mitt ord. Så är det. Blog imageVi promenerade hem utefter västra kusten, ner mot Faro. Det fanns tusen ödlor, väster jag aldrig hört talas om och en borg som Napoleon intog. Ja, så ungefär.
På kvällen bjöd Adelswärdskan på drink i sin lägenhet och på terrassen. Per Feltzin och hans fru har kommit! Vilken överraskning. Justin kunde inte vara med på festen då han desperat satt och försökte hitta ett plan att ta sig tillbaka till LA med. Men han skulle flyga via Heathrow. Inte den bästa routen i tiders som dessa. Ute på terrassen föreslogs det att vi skulle presentera oss själva. Vissa att förberett detta och hade med sig växter som symboliserade hela deras liv. Det var mycket imponerande. En växt symboliserade Hwitfeldtska gymnasiet, men jag minns inte vad den hetta. Hade jag fått ta med Schillerskaväxten vet jag i alla fall vilken det blivit. Växtmannen hade gett namn åt en mängd växter och han berättade utförligt om detta. Vi föreslog att en borde heta Bertil, efter honom. Näste man hade uppfunnit poliovaccinet, så efter det kändes alla övrige presentationer lite futtiga. Jaha, hej, jag jobbar lite på radion och så har jag skrivit en bok dårå. Räddat världen? Nej, jag tänkte kanske att jag skulle det, men nu är jag gammal och resignerad. Fast jag är ändå inte hälften så gammal som du som räddade världen från polio.
Sedan gick jag och Maria upp och tittade på Håkans ateljé. Det kom alltså ingen Persson och flyttade in, men väl en Berg. "Jag hatar dig", sa Maria när hon fick se hans etagevåning med skitstor balkong och enormt fönster med utsikt mot Neapel.
Sedan gick vi och åt på vår vanliga krog, hela gänget. Justin gjorde succé igen genom att beställa arton efterrätter. Det ingår i hans dessertdiet. Servitrisen, som av storleken att döma, också verkar gå på dessertdiet, men även äta en del annat, är nog beredd av fria till Justin. Vi får se om han blir kvar. Då kanske han gifter sig med henne och blir deras dessertproffs. Vilken lycka. Jag ska ha stora fester på Villa Fersen. Ni kan få komma hit, med häst och vagn eller hur vi nu kommer att färdas post askmolnet.
I går var det dags för ny promenad. Jag och Håkan hade bestämt att gå till Villa Fersen, men flera andra följde med så vi blev en hel delegation. Först ned för alla trappor, sedan upp till Capri, sedan ännu mer upp mot Via Tiberio. Vi pausade på vägen och åt lite. När Ingrid frågade servitören vad Panino Caprese var svarade han: "Tomat och ost". Så är det lite här. Håkan beställde all sin mat på svenska: En öl tack. "Stor eller liten", frågade servitören.
Stärkta av kolhydrater gick vi vidare och kom till Villa Fersen. Adelswärdskan drog hela sin story igen, jag snackade lite med han som vaktar. Tog fler bilder på Nino i olika poser. Funderade igen på hur min film ska bli en blockbuster. Måste Anne Charlotte spelas av Noomi Rapace? Kanske kan Skarsgård spela Adam? Man har ju hört att stars är det gör det.
Vi tog Villa Jovis på vägen tillbaka och undersökte alla de stup som Tiberio puttade ut folk han tyckte var i vägen, var för fula eller bara inte gillade särdeles för. Blog imageHan hade verkligen flera potentiella platser, men Tiberius Jump, eller Salto Tibero fick man tyvärr inte gå fram till. What a shame. Vi tog en öl på en liten bar innan, vissa av oss, promenerade hela vägen till andra sidan ön. Vissa av oss, som numera kallas Turbotruppen, är jag, Anders och Håkan. Vi har alltså gått fram och tillbaka över hela Capri. Från Jovis till Parco Filosofico.
Jag vet inte om det var denna enorma vandring och inte så mycket bränsle som gjorde det hela, men jag har sällan skrattat så mycket som på restaurangen på kvällen. Det gör sig inte i skrift och är dessutom olämpligt att publicera på en sådan offentlig plats som Internet. Jag har förstått att många har tillgång till det. Man kan inte säga vad som helst. Det gjorde inget av vi skrattade så att borde bredvid möjligtvis aldrig vill återkomma, eftersom efterrättssevitrisen älskar oss oförblommerat ändå. När vi skulle gå stack hon till mig ett kort och sa att det bara var att ringa nästa gång. Det finns alltid plats för oss! Vilken donna!
NU har tyskarna testflugit plan och det hände ju ingenting. Så mycket för den domedagsprofetian. Dock, nöjd! Det betyder att mitt besök kanske kan komma på fredag. Ändå bra.
I morse sprang jag romerska vägen. Nu har jag skrivit ett par timmar. Anne Charlotte just anlänt till Capri. Jordens vackraste plats. Jo, så är det.

Ashes to arses. aschdå etc...capri

Posted by tove Thu, April 15, 2010 17:56:26

Jo, Göteborgshumorn kommer fram i lägen som detta. Anyhow, vad är det här? Knappt hinner man lämna norra Europa så sker det katastrofer på olika sätt i parti och minut. Plan störtar i Polen med hela regeringen på, Thorvall går och dör och nu lamslås hela norden mm av något jävla askmoln. Om man nu ska bli strandad någonstan är iofs Capri ett helt okej ställe. Och för en med en mildare variant av flygskräck är ändå tågalternativet extremt lockande. Även om det tar några dygn. Tråkigare dock om det innebär att mitt besök inte kan komma. Jag hyser dock hopp om att molnet dragit västerut nästa vecka. Men det verkar ju vara galet där hemma. Här skiner solen. Det har kommit en konstnär till ateljén som heter Håkan. Han drog också ner medelåldern något och verkar trevlig. I morgon bjuder Adelswärdskan på vin i sin våning. Själv har jag fastnat i en scen mellan Anne Charlotte och Sonja. Den vill sig inte. Blog image

Den kärlekenden kärleken

Posted by tove Thu, April 15, 2010 13:47:00

Det är oroväckande likt Göteborg här just nu. Vädermässigt. Nu har det varit regn och mulet i tre dagar. Inte vad jag hade väntat, inte vad jag hade beställt. Per favore. Gick vägen upp till Monte Solare i morse. Ungefär halvvägs upp började det regna lätt. När jag kom till toppen hade regnet ökat i styrka och på vägen tillbaka fullständigt vräkte det ner. Tur jag hade jacka med huva. Ändå: mycket blöt.
I går bjöd jag tanterna (jag vet, det låter föraktfullt, men för mig är det ord fyllt av vördnad. Tant, min dröm!) på Prosecco på terrassen högst upp i trädgården, där det också finns en liten scen och där man ser Napoli, Ischias mm. Jag fick en skiva med Villa San Michele-musik, eftersom det var mitt pris vi firade. den innehåller Schubert, Jag vet en dejlig rosa, Wagner och annat typsikt San Micheleskt... Men det är väldigt vackert och bra att skriva till. Sedan satt jag och läste lite, hängde en del på skype, skrev nåt mail. Tog det sista bubblet med Ingrid i biblioteket innan vi gick och la oss. Det var en fin stund.
Ägnade någon timme åt att försöka torka när jag kom hem i morse och har sedan skrivit hela Algerietvistelsen och romansen med araben och nu just första mötet med Pasquale. Å, det är ju nu det börjar bli spännande! Denna unga man som trollbinder henne så. Måste bli bra, får inte bli för mycket. Ändå påtagligt. Jag läser om kvinnlighet och erotik och slås igen av hur roligt hon skrev Anne Charlotte. Hon är väldigt kvick, skulle man nog sagt. Hon är vass som en kniv i sin satir. Samtidigt lyser hela tiden hennes ängslan inför kärleken, dess krav och och dess konventioner igenom. Hur Alie säger nej till den hon älskar, för att hon inte tror att hon kan göra honom lycklig. Ingen god hustru, inget marriagematerial. Det är så enormt modernt, så nära. Jag slutar aldrig att förvånas.
Jag ska använda mig av detta i mötet med Pasquale, då så mycket av den första tiden handlar m hennes ovilja att ingå i det där som kallas äktenskap som hela hennes väsen vände sig emot, men också hennes rädsla för att binda en ung man till sig, som kanske kommer önska något mer, något annat framöver. Hur den eviga kärleken ter sig så omöjlig för henne. Orimlig.
"Du kommer vilja ha en yngre. Jag blir snart gammal och ful."
Åh, vad hon brottas. Det är hjärtskärande. Och samma som nu förstås. Samma frågor, samma tvivel, samma misstro. Ska det verkligen vara så här? Vem bestämde det? Varför?Blog imageInledde dagen med att se alla hyllningar av Stephan Mendel-Enks romandebut Tre Apor. Jag tror den är fantastisk. Atlas ger ju alltid ut högklassig litteratur.... Åndå: ger mig ännu mer magknip än jag redan har. Funderar nu på att göra en Elin Alvemark och typ dra långt bort lagom till Den Kärleken släpps. Eller inte...

Mot Algerietden kärleken

Posted by tove Tue, April 13, 2010 15:52:06

Vaknade klockan halv sju i morse av att himlen öppnat sina portar, som man brukar säga. Jag trodde någon stod och hällde vatten inne i rummet, men det var bara syndafloden som vällde in över Capri. Ändå gött, man kan ligga kvar i sängen och läsa bloggar i stället för att springa mot Faro. Sedan lyxade jag med jordgubbsfrukost (åt dessutom en liter jordgubbar till middag häromdagen. Så hett att vara vuxen!) och skrev flera Rom-scener samt några scener från Anne Charlottes första möten med Adam. De är härligt sliskiga. Regn och åkrar, känns som Match Point typ (eller är det där den där vidriga scenen med Scarlett och Rhys är med? Där han river av henne kläderna och kastar ner henne bland havren, eller vad det är? Orkar inte googla). När jag kom ner i köket hade Ingrid gjort lunch och det fanns till mig också. Vi åt och snackade lite och så berättade hon sin story och varför hon är här. Hon fick sparken från sitt jobb på ett så vidrigt sätt att det är ofattbart. Nu hoppas jag att hon kommer berätta sin historia. Peppar henne.
I går var jag inne i Capri centrum. Det är på alla sätt ett ganska vidrigt ställe. Inte nog med att de på posten typ snäste åt mig när jag ville köpa kuvert. "Vi säljer inte det här! Tabbachin!" Jaha, det kunde väl inte jag veta. Staden är full av stelopererade damer med för stora juveler och för smal midja. Butiker med Prada, YSL och Gucci, av den mer smaklösa sorten, trängs längs de små gatorna. Jag gick in i det hotell som var Hotell Pagano där Anne Charlotte bodde när hon var här och som då var ett tillhåll för Europas missanpassade och radikala kulturfolk. Här bodde de homosexuella som gömde sig, de som flydde från religion, missförstånd eller bara ville få vara på sitt sätt. I dag bor det bara japanska turistgrupper som fotograferar den anskrämliga inredningen och fnittrar nervöst. Så ofattbart ovärdigt slut på ett på alla sätt grandiost hus. Jag försökte komma ut på terassen, men man måste tydlige ta in på nåt rum för att komma in. Rumspriserna runt 1000€. Ett kap. Då sparar jag hellre till mitt framtida sommarhus, Villa Lysis/Fersen.
Blog image
När jag kom hem gick jag upp och satte mig på terrassen högst upp i kvällssolen och drack bubbel och åt jordgubbar med Maria. Därifrån ser man hela Napolibukten. Det är sjukt snyggt, på riktigt. Sedan kom hennes gäst Justin och vi gick och käkade musslor och Torta Ceprese på en liten taverna. Ingrid kom dit för ett glas vin och på vägen hem slank vi in på det superlyxiga SPAet som ligger precis innan Villa San Michele. Ett galet ställe. Där kostar det dyraste rummet 4000€ för en natt. Det finns pool och massage etc. Det var helt vitt inrett, samma style som tv-bossen i Videocracy. All white. Sjukast dock: ingen var där. I baren spelade en man piano och en kvinna sjöng italienska smäktande ballader. Men det var tomt. Lynch-stämning. En ensam kvinna som sjunger ödesmättat för tomma salar. So bizarre. Maria och Justin hängde kvar, men jag och Ingrid gick hem och var kulturtantiga. Herregud! Klockan var ju nästan elva.
Nu ska Anne Charlotte just stiga i land i Algeriet. Jag kanske ska ge mig ut. regnet är borta.