en blogg

en blogg

tove leffler

------------

Jacques och Jason

capriPosted by tove Fri, April 09, 2010 18:30:11
I dag var det mulet. Jag ägnade förmiddagen åt att försöka hitta något manusprogram, då min bibel "Basic Film-makig 02: screenwriting" säger att det är nödvändigt och att det inte finns några ursäkter för att inte följa de regler som finns inom manusskrivarkonsten nu när det finns program som gör allt åt en. Annars var det mycket meck med Courier hit och versaler dit och parenteser hit. Piratebay är tydligen blockad i Italien, så där gick jag bet. Men det var kanske lika bra. Man är ju inte femton längre (och då fanns gubevars inte piratebay). Har i stället laddat ner ett gratisprogram och sitter nu och skriver ner mitt manus. Det är galet kul! Tur att min roman redan är rätt dialogdriven. Eller att jag är det. Möjligtvis tack vare år av radioprogramsmakeri.
På eftermiddagen hade vi gästmöte i kapellet och det förelästes om Jasons påverkan på samtiden (dubiöst ämne, även dubiös slutsats). Men sen! En kvinna som heter Viveka Adelswärd berättade om en gammal släkting (långt mer avlägsen än min och Anne Charlottes connection) som hette Jacques d'Adelswärd Fersen. Citerar vän här: "Kanske det bästa namnet jag hört, ever". Nu var hans historia even better. Den innehöll så rafflande detaljer som obegränsat med pengar, homosexualitet, pedofili, opiumberoende, fängelse och dekadens i all oändlighet. Rafflande! är en underdrift. Då känns ju min Anne Charlotte-historia rätt beige. Vem faan bryr sig om lite otrohet liksom?
På mötet fick jag även träffa de jag inte träffat tidigare som bor här och där dök Maria S upp, som jag jobbat med lite på radion, som gjort grejer för Filt och som jag således känner lite. Trevligt! Jag är ändå yngst, men hon hjälpte ju mig att dra ner medelåldern något. Då fick vi också reda på att Camilla som bor i rummet bredvid mig fyller 50 år i dag, så vi är några kulturtanter som ska ut och fira på byn i kväll. Mycket festligt!
Jag har ändå kommit ända till avresan i manuset.
Det här är bilden jag inte valde till framsida. Den med namnet Sanningens vägar hade verkligen varit vägen rakt in i Deepak Choprasällskapet. Fattar faktiskt inte varför jag var så inne på att leka med New Age-grejen. Måste vara mitt underliggande hat. Anyhow, så glad att det inte blev den.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post150