en blogg

en blogg

tove leffler

------------

In och ut ur bubblan och in igen

capriPosted by tove Sun, April 11, 2010 13:03:18
Man sitter här i den varma och soliga och märkliga Capri-bubblan och så kommer hemska nyheter om plan som störtar i Polen, Kerstin Thorvalls död och dessutom en annan hemsk grej på ett mer privat plan.
Sorg och orättvis olycka som drabbar obarmhärtigt och godtyckligt. Och här sitter jag och skriver och läser i solen och får höra hårresande historier om den en personen mer fascinerande än den andra. Promenerar tidiga mornar upp till toppen och dras mot den där kanten. Folk dör och sörjer och där står jag och fotar tusenskönor.
I fredags firade vi en av de som bor här som fyllde 50. Vi gick och åt på en liten taverna där de i vanlig italiensk stil tittade förvånat på oss när vi kom in vid halv åtta och ville äta. Men sedan fick vi bläckfisk, svärdfisk, pasta vongole och baccala a la Napolitana. Det var kulturtanter galore och väldigt roligt. Adelswärdsdamen fortsatte dra stories om Jacques d'Adelswärd och hans pedofilskandaler, hans opiumberoende etc. Sedan gick snacket in på skillsmässor, barn, yrke, mansdominans mm. På det hela en lyckad kväll i Gudrun Sjödéns tecken. När jag kom hem kunde jag skriva flera sidor.
I går gick det sämre. Fastnade i en dialog som jag aldrig fick till. Varenda replik kändes konstlad, påtvingad, inte som något någon någonsin skulle sagt. Promenerade en sväng mot Grotta Azzurra, men hamnade helt fel och var plötsligt gående på en väg som helt klart helst skulle trafikeras med bilar eller mopeder. De brydde sig inte nämnvärt om mig utan körde om mig så nära att det rev på benen. Jag vände, gick hem och hamnade i långt snack med Ingrid som bor bredvid mig. Sen försökte jag se en Agnes Varda-film, men var för... ja, inte tillräckligt alert alltså. Gick i stället upp tidigt och sprang i morse och sprang en väg som Maria berättat som är plan och asfalt och som går till en utsiktsplats. Inte en människa ute. Helt tomt och lite kyligt i morgonluften. Ja, ni kan ju sitta där och dö lite på mig nu, eftersom jag dör lite på mig själv. Äcklas lite av allt faktiskt. Men, sen kom jag hem och kunde spruta ur mig hela scenen där Anne Charlotte träffar Ibsen i München och den blev faktiskt fin och intensiv. Nu hörrni, vill jag ha musiktips. Jag är så sjukt trött på allt jag kan komma på, men Spotify is here to help. Om jag bara inte drabbades av stora väljarångesten som fort den lilla gröna ikonen studsar nere i hörnet. Fastnar i gamla spellistor, lite Ani, lite Hästpojken och annan skåpmat. Är det här det slutgiltiga tecknet på min ålderdom? Att jag inte kan/orkar/mäktar med ny musik. Nu är det bara Wim Mertens. Inte fy skam. Ändå något av det bättre att hämta ur skåpet. Men ändå, lite deppigt på nåt sätt.
Ohämmad självpromotion
Seså, gå in och bevaka nu.

  • Comments(0)//blogg.toveleffler.com/#post151