en blogg

en blogg

tove leffler

------------

Blå grottan och turbotruppen

capriPosted by tove Sun, April 18, 2010 11:34:02
Jag och Ingrid har nu börjat anpassa oss till tanken att vi blir fast här. Ingen kan komma till Capri, ingen kan komma härifrån. Vi blir San Micheles sista stipendiater, vi startar ett litet kollektiv här. Turismen kommer att dyka, alla priser rasa och jag kan köpa Villa Fersen för en spottstyver. Faktiskt går det redan att märka av askmolnet i den strida ström av turister som ständigt väller in över ön. Inte lika strid. Amerikaner och japaner är dock fortfarande oberörda, men tyskarna och engelsmännen nu mycket rara på Capri.
Vi har haft dagar av sol vilket varit förödande för min arbetsmoral. Men bra för själ och hjärta. Och min bränna dårå.
I fredags promenerade vi till Grotta Azzurra. Där var helt tomt och mycket off season-stämning. På ett härligt sätt. Vi doppade fötterna i det tokblå vattnet. Båtarna som man akn ta in i grottan var inte sjösatta, så vi la oss i stället på en klippa och njöt av solen, spanade upp mot de knivskarpa klipporna som skjuter 600 meter upp ut havet. Det är en ständig dramatik. Ständigt hot, på något sätt. Alltså vattnet är overkligt blått, men det går, på riktigt inte att få fast det på bild. Ni får tro mig på mitt ord. Så är det. Vi promenerade hem utefter västra kusten, ner mot Faro. Det fanns tusen ödlor, väster jag aldrig hört talas om och en borg som Napoleon intog. Ja, så ungefär.
På kvällen bjöd Adelswärdskan på drink i sin lägenhet och på terrassen. Per Feltzin och hans fru har kommit! Vilken överraskning. Justin kunde inte vara med på festen då han desperat satt och försökte hitta ett plan att ta sig tillbaka till LA med. Men han skulle flyga via Heathrow. Inte den bästa routen i tiders som dessa. Ute på terrassen föreslogs det att vi skulle presentera oss själva. Vissa att förberett detta och hade med sig växter som symboliserade hela deras liv. Det var mycket imponerande. En växt symboliserade Hwitfeldtska gymnasiet, men jag minns inte vad den hetta. Hade jag fått ta med Schillerskaväxten vet jag i alla fall vilken det blivit. Växtmannen hade gett namn åt en mängd växter och han berättade utförligt om detta. Vi föreslog att en borde heta Bertil, efter honom. Näste man hade uppfunnit poliovaccinet, så efter det kändes alla övrige presentationer lite futtiga. Jaha, hej, jag jobbar lite på radion och så har jag skrivit en bok dårå. Räddat världen? Nej, jag tänkte kanske att jag skulle det, men nu är jag gammal och resignerad. Fast jag är ändå inte hälften så gammal som du som räddade världen från polio.
Sedan gick jag och Maria upp och tittade på Håkans ateljé. Det kom alltså ingen Persson och flyttade in, men väl en Berg. "Jag hatar dig", sa Maria när hon fick se hans etagevåning med skitstor balkong och enormt fönster med utsikt mot Neapel.
Sedan gick vi och åt på vår vanliga krog, hela gänget. Justin gjorde succé igen genom att beställa arton efterrätter. Det ingår i hans dessertdiet. Servitrisen, som av storleken att döma, också verkar gå på dessertdiet, men även äta en del annat, är nog beredd av fria till Justin. Vi får se om han blir kvar. Då kanske han gifter sig med henne och blir deras dessertproffs. Vilken lycka. Jag ska ha stora fester på Villa Fersen. Ni kan få komma hit, med häst och vagn eller hur vi nu kommer att färdas post askmolnet.
I går var det dags för ny promenad. Jag och Håkan hade bestämt att gå till Villa Fersen, men flera andra följde med så vi blev en hel delegation. Först ned för alla trappor, sedan upp till Capri, sedan ännu mer upp mot Via Tiberio. Vi pausade på vägen och åt lite. När Ingrid frågade servitören vad Panino Caprese var svarade han: "Tomat och ost". Så är det lite här. Håkan beställde all sin mat på svenska: En öl tack. "Stor eller liten", frågade servitören.
Stärkta av kolhydrater gick vi vidare och kom till Villa Fersen. Adelswärdskan drog hela sin story igen, jag snackade lite med han som vaktar. Tog fler bilder på Nino i olika poser. Funderade igen på hur min film ska bli en blockbuster. Måste Anne Charlotte spelas av Noomi Rapace? Kanske kan Skarsgård spela Adam? Man har ju hört att stars är det gör det.
Vi tog Villa Jovis på vägen tillbaka och undersökte alla de stup som Tiberio puttade ut folk han tyckte var i vägen, var för fula eller bara inte gillade särdeles för. Han hade verkligen flera potentiella platser, men Tiberius Jump, eller Salto Tibero fick man tyvärr inte gå fram till. What a shame. Vi tog en öl på en liten bar innan, vissa av oss, promenerade hela vägen till andra sidan ön. Vissa av oss, som numera kallas Turbotruppen, är jag, Anders och Håkan. Vi har alltså gått fram och tillbaka över hela Capri. Från Jovis till Parco Filosofico.
Jag vet inte om det var denna enorma vandring och inte så mycket bränsle som gjorde det hela, men jag har sällan skrattat så mycket som på restaurangen på kvällen. Det gör sig inte i skrift och är dessutom olämpligt att publicera på en sådan offentlig plats som Internet. Jag har förstått att många har tillgång till det. Man kan inte säga vad som helst. Det gjorde inget av vi skrattade så att borde bredvid möjligtvis aldrig vill återkomma, eftersom efterrättssevitrisen älskar oss oförblommerat ändå. När vi skulle gå stack hon till mig ett kort och sa att det bara var att ringa nästa gång. Det finns alltid plats för oss! Vilken donna!
NU har tyskarna testflugit plan och det hände ju ingenting. Så mycket för den domedagsprofetian. Dock, nöjd! Det betyder att mitt besök kanske kan komma på fredag. Ändå bra.
I morse sprang jag romerska vägen. Nu har jag skrivit ett par timmar. Anne Charlotte just anlänt till Capri. Jordens vackraste plats. Jo, så är det.

  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Bertil Sun, April 18, 2010 16:27:23

Tove, du springer om morgnarna på lätta fötter likt fågelvingar. Jag borde gått med runt ön, har sett alldeles för litet, men idag inbjuder det inte.

Mjältbräken heter den lilla växten som tog mig tillbaks till skoltiden i Göteborg, vilket namn förresten, låter som en fårsjukdom(?).

På onsdag ska jag prata på villan om resor i Floras rike, alla som vill får följa med.

Caprikramar, Bertil